A home away from home
Finally! We have an apartment in Stockholm. I can’t express my feelings. It is simply… ah I don’t know. I looks like this from the outside. The second window from the bottom… or the top. It’s small. A little dark. No lift. But the Katarina church is right across the street…
Strangely, I realise that I am now thinking much more posetively about my return to New Zealand. As if I can now inhabit both places. Yet, till the keys are in my hand, I can’t quite believe that it will happen. So, till 1 October I will have to keep my fingers crossed. While editing my new novel…. And thinking positive thoughts.
August 29th, 2007 at 10:04 pm
Hej Linda,
Vad bra att du är på en plats i Sverige, där du kan avsluta din roman. Jag skrev till dig för ett par veckor sedan, men det verkar som om bara PSet om dina vackra fotografier kom fram.
Egentligen var främsta ärendet att ville tala om för dig, hur mycket jag tyckte om novellen om systrarna, som du läste i Sveriger radio. Och jag tyckte också om, att du läste den väldigt fint. Skrev litet mer vid det tillfället, historien rörde vid mig. Lämnade själv tre syskon i en ganska ostadig familj, när jag gav mig av till USA. Den minsta var bara 11 och din historia fick mig att fundera på ett nytt sätt ang. “abandonment issues”.
Jag är själv nästan på väg hem, far den 5 sept. OM jag kan slita mig loss. Tröstar mig med, att jag kommer förmodligen att kunna bo i Sverige nästa sommar också, kanske inte precis här, men någonstans i närheten. Fick mycket mer främmande än jag trott, roligt förstås, men det blev mindre skrivet än jag hade tänkt. Värj om din tid! Och ha det så bra!
August 29th, 2007 at 10:10 pm
Second try, seems like my comment doesn’t get to you.
Hej Linda,
Vad bra att du är på en plats i Sverige, där du kan avsluta din roman. Jag skrev till dig för ett par veckor sedan, men det verkar som om bara PSet om dina vackra fotografier kom fram.
Egentligen var främsta ärendet att ville tala om för dig, hur mycket jag tyckte om novellen om systrarna, som du läste i Sveriger radio. Och jag tyckte också om, att du läste den väldigt fint. Skrev litet mer vid det tillfället, historien rörde vid mig. Lämnade själv tre syskon i en ganska ostadig familj, när jag gav mig av till USA. Den minsta var bara 11 och din historia fick mig att fundera på ett nytt sätt ang. “abandonment issues”.
Jag är själv nästan på väg hem, far den 5 sept. OM jag kan slita mig loss. Tröstar mig med, att jag kommer förmodligen att kunna bo i Sverige nästa sommar också, kanske inte precis här, men någonstans i närheten. Fick mycket mer främmande än jag trott, roligt förstås, men det blev mindre skrivet än jag hade tänkt. Värj om din tid! Och ha det så bra!