Archive for April, 2011

Having recently severed the umbillical cord that connected me and my latest novel, I have stepped out into the real world, dazed and wobbly. Suddenly, I am able to complete domestic chores that have been neglected for months, attack my hopelessly messy accounts, have days without wine and stop biting my cuticles. Yet, absurdly, I feel empty. I miss my fictional world and I struggle to adapt to the real one.

This how Franz Kafka described living in the two incompatible worlds:

The difficulty in completing even the shortest story is not in the fact that you feel that the work needs a kind of fire which you have not been able to provide until that point, but the difficulty is in the fact that even the simplest story requires a level of confidence, a sense of being completely inside yourself, which makes it impossible to step out into the ordinary everyday life, where an entirely different kind of confidence is required and another kind of incentive. Up until the moment when the story has reached its natural conclusion and you could depart unnoticed, you instead get agitated, you become filled with a strange kind of unease, and you become forced to complete your work from the outside, with hands that must not only do the work, but must also keep your very self together.

As for me personally, adding to the lack of footing, is the struggle of existing in two separate and mutually exclusive geographical worlds. I will be packing soon, and as with the separation from my manuscript, my separation from my family here in New Zealand will be painful.

Partir c’est mourir un peu – To part is to die a little.

Yesterday, finally, I delivered my manuscripts. The Swedish one to my Swedish publisher, Albert Bonniers Förlag AB, and the English one to Penguin New Zealand.  I thought that it would get easier with each completed book, but it seems to be the opposite. This one has been the most challenging yet, and has taken me over two years to complete. I am not sure if it is because of me and my life, or because of the book itself. I am relieved now, but also a little sad. Suddenly, the characters that have been my main social company and whose story has so completely occupied my life, have left. 

Here is a short excerpt:

‘Varför kom du hit, Mama?’ frågade han en dag, som om han instinktivt visste att jag kommit hit. Någon annanstans ifrån.
‘Ja, du,’ sa jag, ‘det är en lång historia.’ Han tittade på mig. Eller snarare, på sitt vanliga sätt, inte riktigt på mig, utan på en punkt alldeles bortom mig, utan att vara precis. Det verkade vara en obestämd punkt, vars enda syfte var att vara nära mig, men inte riktigt på mig. Han såg inte ut som om han väntade sig mycket till svar, men hans blick blev kvar på samma ospecifierade punkt.
‘Jag kom hit för första gången för många år sedan. På semester. Och någonting hände mig här.’
Jag tvekade.
‘Lyckligt eller sorgligt?’ frågade han.
‘Sorgligt,’ sa jag. ‘Det var väldigt sorgligt.’
Jag tittade på honom och tillade: ‘Men först var det lyckligt. Så lyckligt som någonting någonsin kan bli.’
‘Det måste vara lyckligt först,’ sa han och det lät mer som en privat reflektion än en kommentar till mig.
Jag tittade på honom men kunde som vanligt inte fånga hans blick.
‘Du har säkert rätt. Kanske ingenting kan bli sorgligt alldeles för sig självt.

‘Det goda inom dig’ will be published in August.